Är fortfarande så sjukt trött. Minns inte att det var så här förra graviditeten. Jag är som en zombie, orkar knappt hålla ögonen öppna, tänker bara på att få sova. Däckar i soffan när älskling kommer hem. Måste vila. Orkar absolut ingenting på kvällarna. Har försökt kollat på nån serie ibland efter att Astrid har somnat. Funkar inte. Vid åtta, halv nio jag jag tvärsomnat i soffan, helt utslagen. Och då har jag verkligen inte gjort många knop efter 17. Oftast orkar jag inte ens laga middag och att lägga Astrid var det flera veckor sen jag gjorde. Tack och lov för förstående och supportande man. 

Hur som helst. Typ två dagar efter att vi varit på inskrivning ringer BM. Hon underrättade mig om att jag tydligen hade låga järndepåer, dvs järnbrist. Har man under 20 rekommenderas man att ta järntabletter. Jag hade 14. Inte konstigt att en är trött... 

I övrigt känner jag inte av värst många graviditetssymptom. Eller jo, det har jag väl. Brösten spänner som sjutton, jag får gå upp minst 2-3 gånger per natt för att kissa. Magen är som en ballong. Men jag mår inte illa. Det är det! Sist mådde jag ju skitilla ganska länge om jag inte missminner mig. Och nu inget. Blir helt nojig. Tänk om det inte är någon bebis i magen. Tänk om allt bara är lur. Eller tänk om bebisen inte var frisk och att det snart kommer ut. Usch. Skitorolig. Fick dessutom lite rosa på pappret igår. Inge ont, inge blod, men lite rosa. 

Tänk att en ska vara så himla orolig hela tiden. Vill bara njuta av att graviditeten och vetskapen om att vi ska bli fyra!