Det blev en minst sagt omtumlande kväll och natt igår. Jag var ju så himla trött och matt hela dagen igår. Och sådär gravidhormonkänslig. 

Vid halv nio på kvällen fick jag för mig att jag inte känt några fosterrörelser på länge. Alltså inte på hela dagen. Eller på kvällen. Hjärtat som brukar vara så himla livlig, i synnerhet på kvällen! Försökte väcka henne på olika sätt, prata, klämma, upp och gå, men ingen reaktion. Blev helt förtvivlad, började storgråta och tänkte mig det värsta. Fick helt panik! 

Vi ringde alla fall förlossningen och fick komma dit. De satte remsa på magen och åh vilken lättnad det var att få höra hennes små hjärtljud!!!! 

Efter lång väntan fick vi alla fall besked om att allt verkade fint med henne. Däremot hade jag rätt högt blodtryck igen, typ toppnotering. Dessutom tyckte jag fortfarande att jag inte kände så mycket rörelser. BM ville därför att vi skulle bli kvar för att träffa läkare och kolla UL. Egentligen var vi vid det här laget så trötta och ville bara åka hem, men BM insisterade. Kruxet var att det var lite hektiskt på avdelningen just den kvällen och den enda läkaren som fanns var helt busy, så det blev lite väntetid. Kom till slut hem vid två på natten, fem timmar efter att vi åkt in. Ändå nöjd över beslutet att vi åkte. Hade aldrig kunnat slappna av annars. Idag har jag sovit precis hela dagen. Det bästa är att bebis är med i matchen igen! Samma liv som det brukar vara.