Det är så himla coolt det här! Vetskapen om att det är ett litet liv som växer till sig i min mage. Jag känner redan hur kroppen förändrar sig och gör sig redo för sin livsuppgift. Det spänner och ömmar lite här och där, jag är trött och hungrig mest hela tiden och humöret pendlar som en bergochdalbana.

Oftast gråter jag mest, men idag var jag till och med lite ilsken! Skällde ut kundservice på Telia och slängde på luren i örat på honom, precis efter att jag med hög röst talat om för honom att han borde se sig om efter ett nytt jobb, för det här hanterade han minsann uselt! Pang! Så slängde jag på luren i örat på honom/tryckte på knappen så att samtalet avslutades. Inte lika effektfullt som på 80-talet när man verkligen kunde slänga på luren så där ljudligt så att det skallrade. spännande med gravidhormoner!

Om en vecka ska vi träffa barnmorskan och skriva in oss! Äntligen får vi prata med någon utomstående. Jag vill ju egentligen inget hellre än att skrika ut nyheten till alla jag känner, men måste kanske vänta lite till. Eller måste vi det?!