Har en kompis och kollega som idag meddelade att de väntade nummer 3. Så jäkla kul! Men gissa om jag är avis.

 

Har länge längtat efter ytterligare ett barn. Märta var säkert inte ens ett år och vi hade det svinjobbigt i vårt föräldraskap. En trotsig två åring och ett litet spädbarn. Konstant sömnbrist. Men ändå. Jag vet inte vad det är. 

 

Jag bara känner hur min livmoder och hela mitt hjärta skriker efter flera barn till. Kan tyckas att jag borde vara nöjd. Två friska barn. Bedåååårande. Jobbiga ibland. Men de är bara så jäkla fantastiska de där ungarna. Och kanske är det just det. Att det är så enormt fantastiskt att få vara förälder. Att få se dessa underbara små personer växa och utveckla sina färdigheter. 

 

Jag tänkte på det nu under semestern. Såg en familj på stranden, med tre pojkar. Började drömma igen. Tänker Astrid, Märta och en liten liten bebis. Kanske en flicka till. Kanske en pojke. Det har verkligen ingen betydelse. Men vad jag skulle gilla det. Lite mera bebisgos. En stor familj. Ö är ju inte lika förtjust i tanken. Han är rätt nöjd med två. Sjäv känner jag att det inte är läge riktigt nu. Märta behöver bli två allafall. Helst lite till. Samtidigt har jag klockan som tickar emot en. Nåja. Vi får se vad som händer. Men känslan just nu.... En trea skulle vara välkommen!