Tycker ändå att det gått hyfsat bra. Märta är en rätt nöjd bebis, hon äter, sover och bajsar. Det som kan vara lite jobbigt är dels att hon sträckäter i flera timmar på kvällarna. Känns som att hon hänger i tuttarna hela tiden, men intalar mig att det är för att hon ska klara sig några extra timmar sen på natten. Men så är det också sjukt jobbigt att hon fortfarande inte vill sova i sin egen säng. Dessutom är hon också sjukt missnöjd med att sova på rygg. Det går bra i vagnen när vi ska ut på promenad, men sällan annars. Försöker ändå lägga henne på rygg i soffan eller sängen på dagarna, men hon vaknar rätt snabbt. 

Är ju såklart trött, men det har ändå varit överkomligt. Fram tills nu. Är helt makalöst trött. Astrid ville inte lägga sig idag. Övertrött, brist på energi och säkert också ont i munnen (första dagen på en vecka utan alvedon på natten). Slutade med att hon somnade i soffan, en och en halv timme efter normal läggningstid. Jag försöker bära in henne till sin säng. Hon vaknar, skriker och gråter, vill INTE sova i hennes rum. Går och lägger oss i vårt sovrum. Somnar på två sekunder. 

Nu sover alla utom jag. Jag oroar mig för att det har blivit nåt fel i underlivet efter förlossningen. Blöder fortfarande ibland. Råkade dessutom känna lite idag när jag skulle smörja på en kräm. Det kändes inte bra. Kändes som att nåt inte var som det skulle. Ångest. Måste nog ringa Bm för kontroll. 

Borde egentligen sova, men är skittrött. Så där trött så en nästan inte kan sova. För att en måste oroa sig. För ev förlossningsskador. För dålig ekonomi. För Märta som sover i bärsjalen på pappas bröst. För valet i USA. För att jag inte kommer att få så mycket sömn i natt heller. Gonatt.