Känner mig så jäkla nöjd. Snart har tre veckor passerat och det har gått så himla bra! Visst längtar jag efter att få äta riktigt god mat, men det är liksom värt att vänta på. Just nu är jag fullt fokuserad på det här. Det känns knappt som att jag offrar något, jag känner mest att jag vinner en massa! Får en massa energi. Känner mig gladare. Det börjar till och med kännas lite bättre med kroppen. Ja, eller egentligen handlar det mer om att kläderna börjar sitta lite mer bekvämt på kroppen. Inte så där slickat och tajt så att det skaver och skär in överallt. Så himla skönt! Och vågen tickar nedåt. Sakta med säkert. Snart är jag under 80-strecket. En milstolpe närmare målet. 

 

Men visst känns det samtidigt som en hel evighet tills jag kommer att nå min målvikt. Jag har snart gått ner 7 kg och passerar strax 80-gränsen, vilket känns jäkligt stort och faktiskt många viktiga kilon. Men samtidigt. Det är liksom typ 18 kilo till om jag ska nå min abosluta drömvikt, 62 kg. Det känns ju sjukt mycket. Som att jag nu bara skrapat på toppen av isberget. Ja. Det är en lång resa jag har framför mig. 

 

Min plan är ju att äta måltidsersättning i minst 5 veckor, mer än hälften avklarat!!!! Woop-woop! Kanske kan bli ytterligare 3 kg i bästa fall. Då ligger jag på runt 77-78 kg. Fortfarande rätt mycket. Men steg två är att dra igång med träning och LÖPNING på allvar då!!! Det jag är lite orolig för när det gäller löpningen, är att jag är så fruktansvärt otränad. Jag saknar liksom stryrka överallt! I vristerna, låren, mage, rumpa, rygg - överallt! Skulle ju för sjutton behöva börja styrketräna, men har liksom inte fått till det än. Förra veckan gick det superbra. Promenderade i rask takt fyra (eller fem?) dagar den veckan. Visserligen bara 3 km, men jag blev svettig. Men så kom dagisbacillerna OCH jag lyckades dessutom vricka foten. Så nu har jag vilat hela veckan. Bara kortare promenader i lugnt tempo. Men tanken är att jag med löpträningen ska få igång förbränningen, så att jag kan bli av med kilona i hyfsad takt. Visst kan jag ta ytterligare en VLCD kur, men skulle helst slippa det. Vi får se hur det ser ut framöver. Just nu njuter jag av stillheten i huset och mina grymma framsteg!!!