Nu jäklar. Nu kör vi! 

 

2016 ska bli året då jag tänker, planerar, styr upp och bokstavligen tar tag i saker. Det här ska bli början på mitt fortsatta fantastiska liv, privat och i synnerhet proffessionellt. Så taggad!

 

Privat handlar det framför allt att hitta tillbaks till den glada versionen av mig. Hon som är full med energi, känner sig snygg, stark och snabb. Som är ett föredöme för sina barn. Som är en fantastisk parter. Som älskar sig själv.

 

Ja, och jag har faktiskt en plan på hur jag ska ta mig dit. En del av planen har jag idag lagt en beställning på. Den kostar i runda slängar ca 3000 kr och innebär en enkel, strikt och riktigt torftig del. Den andra delen är i princip gratis men kostar jäkligt mycket svett, tårar och hårt arbete. Jag ska ta tag i mina gravidkilo. Köra samma koncept som jag gjort två gånger tidigare. Jag vet ju att jag kan. Först en VLCD diet på minst fyra -fem veckor. Nä, jag kanske helt enkelt ska rikta in mig på sex veckor. Varför inte. Det finns ju inga genvägar. Måste bara kötta på. Ju längre på diet, desto lättare att komma i mål. Sen ska jag banne mig börja löpträna. Och träna på lokal med för den delen. Men tänker så här. Får jag bara bli av med lite kilon så att jag känner mig lättare, ska det nog gå alldeles utmärkt att ta sig iväg på några rundor. Har ju dessutom världens bästa löpträningsbok som det bara är att följa till punkt och pricka. Har ju en bekant som på några månader klarat 2,1 mil, då ska väl jag också fixa det. Såklart! Där, på löpträningen ska jag plocka de sista onödiga kilona. Utan att ha vägt in mig gissar jag på att det handlar om mellan 21-24 kg. Det är många kilon, men det är fasen inte omöjligt. Jag säger som Gunde "Iiiiiingenting är oooomöjlgt". Så är det faktiskt. Det handlar bara om att man ska orka hålla motivationen igång. Så där har vi det, min privata målsättning. En lättare och mindre version av mig själv, som dessutom älskar att ge sig ut i spåret, kommer per automatik att bli full med energi, hon kommer att kunna klä sig i plagg som sitter snyggt på kroppen, kroppen kommer att bli stark av all träning och JAG, jag kommer bli sjukt snabb i spåret. Alla dessa härliga lyckohormoner, endorfiner, seratonin, oxytocin och allt vad de heter, kommer göra att jag ORKAR vara världens bästa mamma och partner. Fy fasen. Jag kommer må som en riktig superhjältinna. 

 

Proffessionellt handlar det om våga. Våga att hitta mig själv. Göra det där jag innerst inne alltid velat göra. Hitta hem till mitt yrke. Våga. Jag har ju sedan många, långa år insett att jag behöver förändra min arbetssituation. Detta har blivit än mer tydligt under mina föräldraledigheter. Jag ser inte mig själv komma tillbaka och fortsätta där jag var. Jag ser mig själv i ett yrke jag älskar. Ett yrke som gör att jag växer som person. Där jag kan glädja andra. Och mig själv. Där jag ser fram emot att det ska bli måndag. Och tisdag. Och alla de andra dagarna. Där jag kan påverka min tillvaro. Men jag måste våga. Våga ta klivit till det där läskiga, obekväma, pirret i magen. Det där oförutsägbara. Idag tog jag ett första steg. Anmälde mig till en kurs i grafisk design som jag i många månader funderat på. Det är nu eller aldrig känns det som. Jag funderar även på många andra saker. Det här med att starta eget. Jag, en fotograf. Tänk va coolt. Eller jag och en webbutik. oj. Häftigt. Men så kommer vi till självförtroendet. Inte kan väl jag. och hur ska jag kunna.... Måste gaska upp mig. Måste tro på mig själv. Måste våga. 

 

2017 ska bli året då jag förverkligar mina drömmar. Mitt liv som mig själv. Min yrkesverksamma dröm. Jag ska fasen rocka!