Jobbade i måndags och kände mig taggad! Till lunch typ, sen var krafterna slut och jag fick kämpa mig igenom resten av eftermiddagen. Helt tom och slut när jag släppte iväg de sista eleverna. 

Blev hämtad på jobbet, orkade verkligen inte ta mig hem för egen maskin. Slängde mig på soffan när jag kom hem, heeeelt väck. Orkade inte ens gosa och buss med Astrid, vilket annars är höjdpunkten på dagen. Har ju längtat som en galning efter henne och så ORKAR jag inte hänga med henne. Fy, känns så himla dåligt. 

Låg utslagen på soffan resten av kvällen, bytte soffa mot säng vid nio, halv tio, sen var det gonatt. Så jäkla trött. 

Dagen efter, på tisdagen, var planen att jag skulle gå till jobbet. Ville verkligen. För elevernas skull, de behöver tiden. För min skull, jag behöver också tiden, så att de kan bli klara. Så att jag ska hinna med. 

Men det tog bara tvärstopp. Grät hysteriskt. Trött. Hormonig. Utmattad. Huvudvärk. Blev hemma. Sov och tog det lungt hela dagen. Funderade på hur det ska bli, på vad jag orkar och inte. 

Ringe barnmorskan idag och började såklart att gråta. Ringde husläkaren lite senare och började gråta igen, båda var eniga i att jag skulle vara sjukskriven och hemma resten av veckan. Fick läkartid på fredag, så får se vad vi kommer överens om då.